Jag är fan evigt tacksam för att bup finns och har hjälp mig såhär jävla mycket, det är första gången i mitt liv som jag verkligen kännt att det finns någon som vill hjälpa mig ur allting, som vill lyssna på JUSST mig och höra mig, och bry sig om mina ord. även om dom är få. så hör dom och sätter ihop som till meningar som blir till att jag ska kunna få den hjälp jag behöver, jag känner en sådan lättnad för det här, att någon verkligen har funnits för mig och lyssnat, för första gången någonsin.
Tack.
Även om jag kanske inte kommer må bättre nu på direkten utan kanske om några år. så är det ändå den hjälpen nu, som har fått igång allting.. och jag känner faktiskt att det kan finnas ett slut på den här jävla långa svåra jävla skit vägen som jag bara har velat hoppa av fler jävla gånger.. jag känner faktiskt att det nångång kommer ett vägskäl, där jag kommer att välja det som ser bäst ut för mig, och jag lovar, jag kommer ta den rätta vägen.. även om de känns långt tills dess. så ska jag ALDRIG någonsin vända om eller stanna, tills jag hittar de här vägskälet, tills jag får välja min egna väg. bort från den här oändligt långa svåra raksträckan.